önskar jag kunde uttrycka mig
känslan att man bara vill skrika ut allt det som finns inom en... jag önskar att jag kunde uttrycka den känslan som finns inom mig just nu.. en känsla av saknad, irritation, gråt och brist på bra känslor...
förstår inte hur livet kan vändas upp och ner på bara några sekunder... ena studen vara nöjd över hur livet ser ut och andra vara så missnöjd så man bara vill lägga sig ner under täcket och försvinna.
önskar någon kunde förstå känslan, som bara kunde stå ut med mig och säga att det är okej och att det är normalt, ser inte det längre som normalt.. utan som att man är ett hopplöst fall som aldrig kommer klara reda ut det..
jag saknar min sarah som alltid lyckas vända på mig.. en saknad av att ha en av sina bästa vänner i sälen.. och även ha sin enda syster också i sälen.. även killen i norge.. och familjen hemma,,
jobbigt att alltid vara strak och stå på egna ben och bära upp allt som händer...
den 23 november 2007 dog min morfar
den 7 april 2011 dog min farfar
den 6 mars 2012 dog min farmor
alla tankar förändras när någon nära dör, man tror man förbereder sig på bästa sätt men det finns aldrig något sätt att ta emot nyheten av att någon nära inte finns kvar i ens liv längre..
önskar jag kunde se ljuset och längtan någonstans men längtan efter födellsedage, studenten, ett års dagen med pojken och en sommar utan jobb är inget jag nu kan se som en längtan utan mer att det är jobbigt att det känns som att man kommer stå där den dagen man fyller år eller tar studenten helt själv..
inget skrämmer mig mer som rädslan att alla ska försvinna!
