mariamikaelaoscarsson

natten till igår så inträffade det som man aldrig riktigt tror händer personer som står en nära. men vid halv 1 tiden iaf fick jag ett samtal av jocke där jag har smått panik och säger att han har kört av vägen.. helt i shock så får jag inte fram mer ord än vart han är någonstans och då var han inte långt ifrån årjäng.. i min panik så ringer jag så klart hem till mina föräldrar som befinner sig på närmare håll än jag och skickar iväg mamma och syster för att leta upp han! som tur så kör en ambuslans förbi och hjälper han!

även fast jag visste att han var helt okej så var detta den värsta natten i mitt liv, grät som jag aldrig gjort innan och tänkte hela tiden på det värsta.. lugnade mig inte ens när mamma ringer och berättar att dom hämtat han och att han mår bra! panik och shock var nog bara förnamnet, så det var inte mer än ca 3 timmars sömn innan klockan ringde...

och började lugna ner mig när jag fick krama om han igen och det kändes som det gått en evighet...

sen kunde inte allt ha hänt på en sämre dag.. 23/11 enda dagen som jag annars alltid gråter på.. för 4 år sedan så försvann min morfar ifrån jorden och saknade är lika stor än.. så tänkarna har verkligen levt sitt liv nu och jag önskar bara dom kunde försvinna så jag slipper dom!

men jag är glad över att älsklingen klarade sig så bra som han gjorde efter man såg hur olycksplatsen såg ut.. och minst sagt bilen, den står nu på skroten och inte mycket användbart på den...

jag älskar min joakim så himla mycket! bästa som hänt mig <3

/-m